1,5 veckor utan gymmet. En pause som nog (trots allt) behövdes - även om det inte riktigt kändes så innan jag åkte. De senaste månaderna har gått i ett, bokstavligt talat, utan någon riktig pause varken gällande träning eller vardagsliv. Nu blev det 1,5 vecka borta från allt, med chans till återhämtning. Denna tid har spenderats i soliga Alperna. Sommarväder helt klart - med blå himmel, värme och sol. Men detta betyder det inte att jag legat på latsidan (okej, lite kanske… men inte hela tiden). Även om vädret inte gjorde sken av det, så var målet för resan trots allt skidåkning och skidåkning har det blivit.

Att åka skidor har varit en del av min uppväxt sedan ung ålder, men nu var det över tre år sedan sist. Det kändes lite lätt ovant i kabinen upp inför första åket, det var ju trots allt ett ganska långt uppehåll sedan sist, men det visade sig vara precis som med cykling – det sitter i ryggmärgen om man bara lärt sig det en gång. Grundstyrkan och förutsättningarna in för resan detta år var dock något helt annat än tidigare och det märktes. Det var en helt annan kraft som infann sig i varje sväng. Jag kunde använda benstyrkan på ett helt annat sätt och viste precis hur jag skulle flytta aktiviteten mellan benmusklerna för att inte köra slut mig - även när det var tungt. Detta gjorde att jag aldrig behövde spänna överkroppen på ett krampande sätt och därmed kunde åka betydligt mer avslappnat, utan att bli trött i rygg och nacke. Det har varit lätt skidåkning detta året om man jämför med tidigare, trots att förhållandena har varit bra mycket tuffare. Tänk er själv – 16 plusgrader uppe i backarna vid lunch, klart att snön blir mjuk. På eftermiddagarna kändes det som att man vid varje sväng möblerade om snön i hela backen. Det kräves en hel del kraft för att behålla stabiliteten och styrkan då.

Tung styrketräning gör underverk på fler ställen än i gymmet – helt klart! Att vara stark underlättar i vardagslivet betydligt mer än jag tidigare velat inse, då jag trodde (eller ville tro) att man kunde klarade sig med bra kondition. Men nu fick jag det svart på vitt och inte en enda gång under denna resan har det varit pulsen som stoppat mig - för med styrkan blir allt annat så mycket lättare. Jag är glad över att jag fått en ny grund att stå på. Vägen hit var lång och krokig, men nu släpper jag den inte.
Nu är jag taggad för att komma tillbaka till gymmet och köra på med ny energi och ny kraft. Jag ska bara njuta av de sista timmarna av denna semestern.